Löfven framstår inte som en stor statsman.

K-G BERGSTRÖM

Löfven framstår inte som en stor statsman

Publicerad 8 dec 2015 kl 08.54

De enskilda förändringarna av partisympatierna fortsätter att månadsvis vara extremt små, trots en av de mest omvälvande inrikespolitiska höstsäsongerna.

Att Decemberöverenskommelsen fallit och att den gamla migrationspolitiken skrotats tycks inte ha påverkat väljarnas partisympatier i någon högre grad.

Men förändringarna är små. Den största står Liberalerna för. Sen namnbytet har partiet ökat med en procentenhet. Också Vänsterpartiet går fram, medan MP inte oväntat backar.

Sverigedemokraterna har inte fått någon positiv utdelning på regeringens omläggning av partiets profilfråga. Tillbakagången är visserligen liten (-0,4) men den uteblivna ökningen är i sig intressant. Det ska inte uteslutas att partisekreteraren Richard Jomshof får rätt i sin spådom att partiet kan tappa några procentenheter nu när andra partier närmar sig SD:s position. Å andra sidan sker det från höga nivåer.

Men för de två största går det trögt. Trots att S och M varit påtagligt pådrivande för ändringen, så backar båda partierna om än litet. Det här borde vara en klar besvikelse för framför allt M-ledaren Anna Kinberg Batra som under hösten satsat hårt på en mer restriktiv migrationspolitik, inte långt från SD:s, i varje fall tillfälligt.

Partiet har sen hon i januari valdes till partiledare gått tillbaka med 2,5 procentenheter och ligger nu 1,4 back sen valet. Just nu har både Liberalerna och C ett stabilare läge. Båda har ökat i år och sen valet.

Ändå är det S och Stefan Löfven som är största förlorare både i år och sen valet. Han inledde året med över 32 procent hos Demoskop, till och med bättre än valresultatet, men har sen dess backat med sex procentenheter. Och med 4,7 sen september 2014 och valet.

Väljarna tog emot den nya flyktingpolitiken positivt. Frågan är om den kan lyfta regeringen lite senare. Det är inte självklart eftersom många har uppfattat att Löfven reagerat alltför sent på höstens flyktingström. Hans regering är ju dessutom osedvanligt parlamentariskt svag och innehåller åtskilliga anonyma statsråd. Löfven själv framstår inte heller som någon stor statsman. Möjligen kan han hoppas på att den oväntat starka ekonomiska tillväxten tredje kvartalet ska ge vind i seglen.

Att S kris sammanfaller med att det största oppositionspartiet har en partiledare som får mig att associera till Bo Lundgren eller Gunnar Heckscher ökar inte förtroendet för vad som borde vara huvudalternativen i svensk politik.

Kanske ska Löfven och Anna Kinberg Batra vara tacksamma för att de tre partiledare som nu framstår som vassare – Annie Lööf, Jonas Sjöstedt och Jan Björklund – alla företräder en flyktingpolitik som tycks vara i otakt med den breda väljaropinionen, även om Liberalerna inte står så långt från S.

 
Annonser

Om Roggan

En som är född -56 som alla andra kändisar *L*. Haft diabetes sedan 6 års ålder. Har fått komplikationer av min diabetes. Kommer att blogga om min diabetes.Tre barn samt tre barnbarn, en pojke och flicka. Samlare på Eric Clapton. Älskar musik, E.C. samt melodiös hårdrock. Kan inte vara utan mina talböcker. Kommer att lägga ut mycket om melodiös hårdrock.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s