Hur kan allt detta hända i en fyllecell ??

Kerstin Karlsson, 71, ställde fram en tallrik till sin dotter Marie när familjen samlades på julafton. Då hade Marie varit död i sex dagar.

– Jag har varit i hennes lägenhet och plockat ihop, men än kan jag inte förstå att hon är borta, säger Kerstin Karlsson.

Hon lägger huvudet mot barnbarnet Sonny Doverdals axel och blundar. De sitter i hennes bruna skinsoffa i vardagsrummet i Falun. I köket tindrar ljusen framför ett foto på Marie.

Kördes från fyllecellen till sjukhuset

På fredagskvällen den 11 december sökte Marie, som var diabetiker, hjälp på akuten i Falun för lågt blodsocker. När hon var färdigbehandlad ringde akutpersonalen polisen, för att hon krälade på golvet.

Varken polispatrullen som körde henne till en fyllecell i Borlänge vid fyra på morgonen, eller läkaren som undersökte henne på akuten, rapporterade att hon hade några fysiska skador.

Men någonting hände i arresten i Borlänge. När personalen tittade till henne vid åttatiden såg de att ”allting inte står rätt till” som polisområdeschefen uttrycker det.

”Marie har hjärnblödning”

Kerstin var i Borlänge och julhandlade på lördagen. Vid lunchtid fick hon ett sms från Maries kontaktperson på socialen: ”Marie ligger på intensivvårdsavdelningen, hon har hjärnblödning”.

Sonny var redan på Falu lasarett när hon kom dit.

– Hon låg i respiratorn. Hon hade blod runt näsan och munnen. Näsan var svullen och hon hade en blåtira på högra ögat, säger Kerstin.

– Hon hade också ett djupt jack vid vänstra tinningloben, flikar Sonny in.

– Ja visst, hon hade ett stort sår där, en bit av huden var borta, de hade lagt tejp över, säger Kerstin.

Hon lyfte på dotterns ögonlock, men Marie reagerade inte.

Hjärnan svårt skadad

– Vi vill veta när och hur hon fick så många skador, säger Sonny Doverdal.

Hans mamma var inte självmordsbenägen. Och skulle hon ta sitt liv, skulle hon inte göra det genom att kasta sig runt i en fyllecell, hävdar han. Han är övertygad om att hon inte heller har ramlat och slagit sig.

– Hur kan man få så många skador om man ramlar själv? En av läkarna i Falun sa att hon fått ett kraftigt slag mot huvudet, säger Sonny.

Marie flögs till Uppsala med ambulanshelikopter och opererades två gånger. Men hjärnan var svårt skadad, den svällde och hon fick hela tiden små hjärninfarkter. Hennes liv gick inte gick att rädda.

– Även om hon hade överlevt hade hon varit förlamad på högra sidan och inte kunnat tala. Hon hade blivit en grönsak, säger Sonny Doverdal.

”Släpp taget mamma”

Marie fördes tillbaka till Falun för att hon skulle få dö omgiven av sina närmaste.

Förra fredagen drog sjukhuspersonalen drog ur slangen som hjälpte henne att andas. Då öppnade Marie ögonen en sista gång. Bredvid hennes säng stod hennes tvillingsyster, systerbarn, mamma och son.

Sonny höll i hennes hand och tänkte att det var sista gången han kände sin mors värme.

– Släpp taget mamma. Du får göra det för oss, vi kommer alltid att minnas dig, sa han.

Började dricka som tonåring

Marie Karlsson var i 15-årsåldern när hon började dricka öl och vin. Det dröjde inte länge innan hon började umgås med äldre killar som höll på med amfetamin. Kerstin Karlsson torkar tårarna och funderar på om hon hade kunnat göra någonting annorlunda. På en anhörigkurs lärde hon sig att det inte var hennes fel. Missbrukarna väljer själva, man kan inte rädda dem förrän de hamnat på botten och själva inser att de måste resa sig, fick hon höra. Det var konstigt, tänkte Kerstin då.

– Jag är den som ställer upp och försöker rädda. Men det var inte lätt att ensam uppfostra två flickor, säger hon.

Gav ett ”guldhjärta” till mamman

För tio år sedan fick Kerstin utmärkelsen ”Guldhjärta” som veckotidningen Allers delar ut. Det var Marie som föreslog henne, för att hon alltid fanns där för henne och sonen. ”Hon har också alltid besökt mig på olika behandlingshem och i häkten. Nu har allt lugnat ner sig och jag har en gång för alla bestämt mig för att sluta knarka och ge mig min mamma lugn och ro”, skrev Marie till veckotidningen.

”Jag vet att hon älskade mig”

Sonny Dovedal läser till undersköterska med inriktning psykiatri. Han tror att han kommer att göra nytta där med sina erfarenheter. Men det enda som han tänker på nu är att få reda på vad som egentligen har hänt hans mor.

Han har bott i olika fosterhem sen treårsåldern, men han har hela tiden hållit kontakt med sin mamma. Marie ringde och hälsade alltid på.

– Vi hade ett enormt starkt band. Det finns inga ord som kan beskriva den sorg jag känner, säger han.

En gång för länge sedan tog Marie en överdos tabletter. Hon lämnade ett fyra  sidor långt brev som ambulanspersonalen gav till Sonny då.

Han var det bästa som hade hänt henne, skrev hon, men hon orkade inte se honom i ögonen efter att ha svikit honom ännu en gång.

Hon skrev också att hon kämpade för att göra honom stolt.

– Jag vet att hon älskade mig, säger Sonny Doverdal.

Inte ute efter hämnd

Marie Karlsson begravs först efter den rättsmedicinska undersökningen är klar. Den kan förhoppningsvis ge svar på varför hon dog. Även polisens egen interna utredning pågår.

– Jag är inte ute efter hämnd, jag vill veta vad hon gjorde för att förtjäna att hennes liv skulle tas ifrån henne, säger Sonny Doverdal.

Annonser

Om Roggan

En som är född -56 som alla andra kändisar *L*. Haft diabetes sedan 6 års ålder. Har fått komplikationer av min diabetes. Kommer att blogga om min diabetes.Tre barn samt tre barnbarn, en pojke och flicka. Samlare på Eric Clapton. Älskar musik, E.C. samt melodiös hårdrock. Kan inte vara utan mina talböcker. Kommer att lägga ut mycket om melodiös hårdrock.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s