Denna mannen är livsfarlig.

Anders Behring Breivik har stämt norska staten och önskar bland annat större möjlighet att kommunicera med omvärlden. Den svenska religionshistorikern Mattias Gardell, en av få utomstående personer som träffat honom i fängelset, säger att massmördaren inte visar någon ånger.

– Och han är lika politiskt motiverad som tidigare, säger Gardell.
4
Jens Littorin

Följ skribent

Skriv ut Rätta artikel Bokmärk
Bland basketkorgar och ribbstolar inleds i morgon, tisdag, en ny rättegång med Anders Behring Breivik i huvudrollen. Den nyligen 37 år fyllda massmördaren och terroristen har stämt norska staten, då han anser att hans isoleringsvillkor i fängelset är ett brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Rättegången äger rum i en gymnastiksal på fängelset i Skien, tio mil sydväst om Oslo. Det är på denna högsäkerhetsanstalt som Breivik suttit isolerad med hårda restriktioner stora delar av de snart fem år som gått sedan hans terroraktion i Oslo och på Utøya dödade 77 personer, skadade ett 90-tal och tillfogade den norska nationen svårläkta sår.

Men även den värsta brottsling ska behandlas på ett människovärdigt sätt. Breivik anser inte att han blir det.

Medan det under rättegången våren och sommaren 2012 var Norge som ställde landets värste massmördare till svars är det nu Breivik som stämmer staten, det vill säga det norska folk som han orsakat så mycket smärta.

Kjetil Mujezinovic Larsen, professor vid norska centret för mänskliga rättigheter vid Oslo universitet, säger att rättssamhället vilar på den grundläggande principen att alla människor har rättigheter oavsett vilka brott man begått och att långvarig isolering aldrig får användas för att göra ett straff hårdare.

– Men det finns förstås en form av anpassning. Man kan ha hårdare villkor i isoleringen beroende på risken för att fången gör sig skyldig till nya allvarliga brott. Det är detta som Breiviks fall handlar om, säger Larsen.

Breivik vill ha lättnader när det gäller regler för handfängsel och kroppsvisitering, men framför allt önskar han möjlighet att kommunicera med andra människor än de yrkesverksamma i fängelset. Han vill träffa andra fångar och få tillgång till internetuppkoppling. I dag får han bara skriva brev, som läses av fängelseledningen.

Den norska staten är orolig för att Breivik får möjlighet att sprida sin politiska propaganda och uppmana till brott. Genom sin advokat Marius Emberland har man tillbakavisat kraven och pekat på att fängelset lättat på isoleringen genom att till exempel tillåta fången att laga mat och tvätta kläder.

– Jag tror att Breiviks advokat främst kommer att rikta in sig på att Breivik skadas känslomässigt av att inte få träffa några andra människor än de som har betalt för att träffa honom, säger Larsen.

Han hävdar att rättegången är unik i Norge och att det finns få fall att jämföra med internationellt, men att det finns klara liknelser med en av världens mest ökända terrorister, Ilich Ramirez Sanchez. ”Carlos”, som även kallades ”Schakalen”, satt isolerad i franskt fängelse i över åtta år när han stämde Frankrike för brott mot Europakonventionen.

– Hans fall och villkor kan jämföras med Breiviks, även om ”Schakalen” fick ta emot besök av anhöriga och till och med gifte sig i fängelset, säger Larsen, och förklarar att det finns tre grundläggande saker som spelar in i bedömningen om Breivik ska få rätt eller inte: graden av isolering, varaktigheten och de fysiska förhållandena.

Även i Schakalens fall prövades artikel 3 i konventionen, som talar om förbud mot inhuman och nedvärderande behandling. Terroristens förhållanden bedömdes inte strida mot denna, men däremot mot artikel 13, som handlar om rätten till läkemedel. Schakalen sitter fängslad på livstid.

Breivik har tillgång till tre specialbyggda celler på Skienanstalten. Han sover i en, bedriver studier, bland annat i internationella relationer, i en annan och tränar i en tredje. Han får möjlighet till raster utomhus på en isolerad rastgård. Men det är framför allt kommunikationen med medfångar och omvärlden han vill åt. Den kram han gav sin döende mor i mars 2013 när han tilläts gå utanför besöksburen på Ilafängelset, där han då satt isolerad, är den enda fysiska kontakt han haft med någon annan än en professionell aktör på nästan fem år. Det hävdar Øystein Storrvik, som ersatt Geir Lippestad som hans advokat.

Religionshistorikern Mattias Gardell var den förste utomstående person som träffade Breivik i fängelset. I juni 2014 reste han till Skien för att prata med honom inför skrivandet av boken ”Raskrigaren”, som handlar om seriemördaren Peter Mangs. Gardell, som nära studerat vit maktideologi och modern rasism, säger att han har förståelse för att norska myndigheter inte vill ge Breivik ökad umgängesrätt och tillgång till nätuppkoppling.

– Han ångrar ingenting och han är lika politiskt motiverad som tidigare. Han har nya planer och det är väl för att han inte kan kommunicera dessa som han känner sig frustrerad. Just nu är det inte så mycket han kan göra själv och därför är han beroende av att andra tar del av hans idéer och arbetar för att de kan förverkligas, säger Gardell.

Deras möte i fängelset varade i tre timmar. De satt i ett rum på varsin sida om en avdelande glasvägg. Gardell, som även framträdde som sakkunnig under 22-julirättegången, tycker inte att Breivik hade förändrats nämnvärt. Han var påfallande öppen och talade engagerat om sin syn på världen och sina politiska motiv.

– Möjligtvis hade han gått upp i vikt, men annars framstod han på samma sätt som under rättegången, säger Gardell, som planerar fler besök hos Breivik för att få underlag till ett pågående forskningsprojekt.

Under de fyra rättegångsdagarna ska rätten göra en inspektion av Breiviks förhållanden i fängelset. Läkare och fängelsepersonal kommer att vittna. Breivik kommer också själv att få berätta om sin situation, något som hans advokat sagt förväntas ta över tre timmar. Frågan är om Breivik, precis som i rättegången 2012, kommer att använda denna tid i rampljuset till att sprida sin politiska propaganda.

För många norrmän och särskilt de anhöriga till offren kommer rättegången att riva upp de sår som sakta läker. Lisbeth Kristine Røyneland, ordförande i den nationella stödgruppen som bildades efter terrordåden, har kallat rättegången absurd och uppmanat sina medlemmar att försöka skärma av den så mycket som möjligt.

– Rättegången riskerar att utlösa saker för många. Vi har gett våra medlemmar rådet att skydda sig från den så mycket som möjligt, säger Røyneland till NRK.

Det är främst av säkerhetsskäl som rättegången hålls i fängelset, men också för att minska kostnader. Precis om för fyra år sedan väcker den stort internationellt intresse.

Annonser

Om Roggan

En som är född -56 som alla andra kändisar *L*. Haft diabetes sedan 6 års ålder. Har fått komplikationer av min diabetes. Kommer att blogga om min diabetes.Tre barn samt tre barnbarn, en pojke och flicka. Samlare på Eric Clapton. Älskar musik, E.C. samt melodiös hårdrock. Kan inte vara utan mina talböcker. Kommer att lägga ut mycket om melodiös hårdrock.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s